Börjar acceptera det bättre

I måndags ringde min pappa mig och vi pratade i ca 1 timme om just det här med att jag är transsexuell. Han ville ha svar på hur utredningen gick till, om operation, om testo m.m. Sedan ville han också veta hur det kommer sig att jag kom ut med det nu och inte tidigare, om jag känt så här hela livet eller om det var något jag kom på över en natt. Så jag förklarade för honom hur jag känt och varför jag inte vågat komma ut med det förrän nu i år. Efter jag förklarat att jag inte vågat säga något för jag var rädd att min familj, släkt och vänner skulle frysa ut mig och inte vilja ha något med mig att göra så sa han att bara för jag känner att jag är kille så kommer han inte bry sig mindre om mig eller stänga mig ute för jag är fortfarande samma person som jag alltid varit. Det värmde mitt hjärta lite eftersom jag och pappa inte haft så bra relation med varandra på senaste tiden. Tror att pappa börjar acceptera detta lite bättre nu och efter jag förklarat lite mer för honom hur allt ligger till, men det som gör både pappa och min farmor orolig är mest att jag ska ångra mig i framtiden och det kan jag väl förstå att dom är oroliga över. Dock känner jag att jag aldrig varit mer säkert på något annat i hela mitt liv, jag har gått och känt efter och funderat i snart 20 år på detta och vet vad jag vill och jag vet att detta kommer göra mig lyckligare.
 
Har också märkt att en av mina mostrar börjat bli mycket mer accepterande över detta och är helt okej med allt. Så det känns bra att fler i min närhet börjar bli mer accepterande och står bakom mig som stöd. Får hoppas dom snart känner att dom kan försöka börja säga han istället för hon och Theo istället för Madde.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: