Theodore

Oj, hej!

 

Det var bra längesedan jag skrev något här nu. Har haft rätt fullt upp med allt från arbete till psykiskt mående de senaste 2 åren, dessutom har det inte riktigt varit mycket intressanta saker som hänt som jag ansett behövde skrivas ut på denna blogg.

 

Men som rubriken lyder, jag har äntligen fått börja på testosteron! I tisdags den 9/7 var jag till endokrin för andra gången, första gången var 2016. Jag fick hem lapp om blodprover, fixade dom och när jag väl kom dit så visade det sig att det blivit en miss i kommunikationen mellan läkarna i Uppsala. Eftersom jag hade bestämt mig för att frysa ägg innan jag började på hormoner så hade jag helt enkelt kommit till endokrin helt i onödan. Denna gången var det dock rätt, jag bestämde mig för några veckor sedan att jag skiter helt enkelt i att frysa ägg. Gått 2 år nu och haft beslutsångest över om jag skulle göra det eller inte och ångest över själva ingreppet eftersom jag dumt nog googlade på hur allt gick till. Fick reda på allt från smärta man kan ha efteråt och under, jag skulle behöva starta villigt en mens, ta hormoner för att blåsorna skulle växa etc. Det gjorde att jag nästan konstant gick runt och mådde dåligt över att jag aldrig kunde komma på ett beslut. Så om jag bara hade tagit beslutet snabbt hade jag nu kunnat sitta här och varit på testo i ca 2 år.

 

Men som sagt, jag kände för ett par veckor sedan att strunte i det så jag äntligen kan börja på hormoner. Vill inte gå runt och vela över det tills jag en vacker dag upptäcker att jag är nu 40 år och står fortfarande på samma plats. Om jag nu vill ha biologiska barn i framtiden och nu skulle ändra mig över att vara gravid får jag ta det då det blir aktuellt.

 

När jag kom till endokrin i tisdags så gick mötet väldigt snabbt. Alla prover såg bra ut, han skrev ett intyg, skickade in mitt recept och så var det klart på kanske 10 minuter. Så efter mötet gick jag till Apoteket inne på sjukhuset och tog ut min första dos som jag blev lyckligt överraskad bara kostade mig 278 kr och inte 1000-2000 som jag då förväntat mig (har 75% på högkostnadsskyddet men tänkte mig ändå att det skulle bli dyrare). Efter det så ordnade jag tid dagen efter hos hälsocentralen för att få hjälp med sprutan.

 

 

Jag är oerhört glad och uppskaddade det så att min pojkvän (gubbe) följde med mig dit. Jag kan inte påstå att jag är så värst förtjust i sprutor och var rätt så nervös inför det. Som tur var så fick jag sköterskan jag tydligen hade när jag var dit för 1 veckas check av min operation för 2 år sedan. Hon kände igen mig och frågade lite över hur allt gått och liknande. Så att ha både henne och Jocke som höll mina händer när hon gav mig sprutan hjälpte oerhört mycket. Det var inte precis smärtsamt på det viset utan mer att det spände en hel del då hon satte i nålen i min muskel och började injeksera testot. Fick ligga på sidan med rumpan i vädret och en spruta fylld med 1000 mg/4 ml testo i min höft i 2 minuter, som tur var så låg vi och pratade om annat alla tre så det hjälpte också att fokusera på annat.

 

Min nästa spruta blir om 6 veckor den 21/8, efter det blir det en spruta var 12:e vecka. Jag ser så fram emot all förändring som kommer ske framöver och hoppas på att jag är en av dom som det händer mycket för rätt så snabbt, men har jag väntat så pass många år så kan jag ha tålamod om det är så.