Årsdag - Tre år senare
I söndags var det exakt tre år sedan jag gjorde min mastektomi i Uppsala.
Med bland annat heltidsstudier som för tillfället är via distans och ett konstant hemmasittande (egentligen ingen skillnad, alltid varit den som bara suttit hemma) så reflekterade jag inte över datumet alls förrän mina minnen med bilder på Facebook dök upp i mitt flöde. Det fick mig att börja tänka tillbaka på hur jag kände precis innan det var dags.
Jag var extremt nervös för själva operationen men också rädd för att jag efteråt skulle ha hemska smärtor. Hade hört från andra hur de hade svårt att röra sig och hur de inte kunde göra något alls på väldigt länge efter operationen. Även att de hade otroliga smärtor som varade i flera veckor, samt hur smärtsamt det var att att dra ut dränaget (hörde från en person som hade svimmat av smärtan). Efter såna ''skräckhistorier'' är det nog inte så konstigt att man blir en aning rädd och orolig.
Jag var så nervös kvällen innan att jag stannade uppe hela natten, när jag väl satt i min pappas bil och var på väg till Uppsala kunde jag somna till en kort stund.
Men när allt väl var klart och jag hade vaknat till liv igen så var all oro jag hade som bortblåst. Jag kände ingen smärta alls. Först trodde jag att det bara var för jag hade bland annat morfin i kroppen som jag troligen fick direkt efter jag var klar, men jag fick aldrig någon påfyllning av det och även dagen efter då jag skulle åka hem var jag smärtfri. Jag fick ta ur mitt dränage innan jag skulle åka hem och även det var smärtfritt, dock en lite obehaglig känsla i en sekund då det blir ett litet sug precis när det dras ut.
Det enda jag märkte av efter operationen var att jag var en aning stel de första 1-2 veckorna, kunde inte röra överkroppen/armarna eller sova som jag annars normalt brukar göra som gjorde det lite obekvämt, men ingen smärta.
Jag blev rekommenderad av en sköterska att ta en morfintablett innan jag skulle sova och om det var någon dag man skulle ut och hitta på något specifikt, mest för att jg skulle slippa känna mig obekväm och stel. Så första veckan tog jag en varje kväll innan jag skulle sova och blev även en innan jag skulle i väg och fira midsommar hos min moster (2 dagar efter min operation).
Om det som gjorde att jag inte hade någon smärta alls var att jag har hög smärttröskel eller om jag bara helt enkelt hade tur kan jag inte svara på men klagar inte.
Även om jag inte hade några större problem efter min operation så tackade jag ändå nej till det erbjudande jag fick kanske 1 år efter, om en operation för korrigering. Eftersom jag inte hade påbörjat min hormonbehandling än 2017 så ville jag hellre vänta och se hur bröstet förändrades på testosteron. Kände att jag inte orkade genomgå ännu en till operation och läkningsprocess så nära inpå min första och var även rädd för att göra för mycket under en kort tid som kanske resulterar till missbildningar eller liknande efter ett x antal år på testosteron. Som jag uppfattade läkaren så kan jag fortfarande få erbjudandet till en korrigering i framtiden, om jag känner att behovet finns.
Bild som sköterskan tog åt mig, hade precis vaknat upp från min operation:
Dagen efter:
